Så! Jag startade en blogg, med tanken att skapa ett forum för mig själv att vädra mina annars ganska sällan uttryckta tankar, känslor och funderingar. Sen blev jag tveksam, undrade hur det skulle fungera. Jag tänkte för mig själv att vem har jag fått för mig att jag är? Varför skulle mina reflektioner eller känslor vara av något värde? Vem vill läsa, och sen när inbillar jag mig att jag fortfarande minns hur man målar med ord? 

 

...som ni säkert förstår var det ingen bra dag. Eller snarare, en rad av inte så bra dagar. Jag är så medveten om att jag är bipolär, jag vet att jag har en sjukdom som får mina känslor att dansa omkring och leka med min själ. Men när jag sitter där, övertygad om min egen oduglighet, kan jag inte se att det är en effekt av sjukdomen. Jag tar inte in att jag inte känner så egentligen. Och det är väl här det absolut svåraste börjar - att separera känslor och tankar som är ens egna - verkliga! - från de man upplever enbart på grund av sjukdomen. Framför allt när sjukdomen tar mig till mörka hörn av min själ där inga goda tankar om mig själv existerar har jag svårt att kravla mig upp på egen hand. Då behöver jag ofta hjälp med att börja urskilja verkligheten och finna både självkänsla och självförtroende på nytt.